Finalist nr 3: Anna Kåver

I mer än femton år har Anna Kåver arbetat med den ofta bortglömda patientgruppen som lider av emotionell instabilitet, även kal­lat borderline. Hon är en pionjär inom KBT och har arbetat mycket med unga kvinnor med självskadebeteende. Parallellt med det kliniska arbetet har Anna Kåver skrivit böcker som bidragit till att sprida psykologikunskaper till allmänheten. I somras debuterade hon som sommarpratare i Sveriges Radio med ett program om bland annat kulturens påverkan på vårt välbefinnande.

Bland psykologer är Anna Kåver, legitimerad psykolog och psykoterapeut med specialisering i klinisk psykologi, mest känd för att hon uppmärksammat och behandlat självmordsnära och självskadande kvinnor. Anna Kåver var en av de första i Sverige att introducera Dialektisk Beteendeterapi (DBT) för patienter som diagnostiserats med emotionell instabil personlighetsstörning, även kallat borderline.

Anna Kåver nominerades till Stora Psykolog­priset för att hon bidragit till att introducera kognitiv beteendeterapi (KBT) i Sverige, för sitt arbete med personer med självskadebeteende samt för att hon är en framstående företrädare för mindfulness (medveten närvaro) och acceptans som inslag i psykoterapi.
– DBT som metod samlar på något sätt essensen av god psykoterapi. Den fokuserar mycket på känslors betydelse för vår psykiska hälsa och kunskaper kring känslohantering. Men den har också avgörande inslag av mindfulness och acceptans. Jag har svårt att tänka mig KBT utan mindfulness nu.

Anna Kåver har gjort mindfulness till ett välkänt begrepp, inte minst hos allmänheten. För nio år sedan startade hon en forsknings­ och behandlingsenhet för unga vuxna patienter med emotionell instabilitet och självskadeproblema­tik på Akademiska sjukhuset i Uppsala, där hon fortfarande är verksam.

Hennes författarkarriär inleddes med en bok om social fobi, som kom till efter ett forsknings­samarbete med psykologen David Clark.
– Hans metod för att behandla social fobi var så otroligt bra. Jag tänkte att det här kan vi inte hålla inne med, det måste ut till psykiatrin och till patienterna.

Anna Kåvers dåvarande förlag menade att hon borde vända sig antingen till professionella eller till allmänheten. Trots uppmaningen valde hon att skriva riktat till båda målgrupperna och har nu publicerat sju böcker. Den bok som väckt allra mest reaktioner hos läsarna är boken Att leva ett liv, inte vinna ett krig - om acceptans. Hon förklarar bland annat att vi inte är så ensamma och konstiga som vi tror och att psykologer behöver sprida kunskap om hur det är att vara människa.
– Tage Danielsson säger det så bra "Att inse världens lidande med glädjen i behåll". Livet är inte konstruerat för att uppfylla våra behov, det är inget rimligt mål att vara konstant lugn och lycklig.

Hon menar att det ofta är ett både stort och svårt steg att föra över behandlingar som forskning visat vara effektiva till psykiatrin, där patienternas problem ofta är komplexa och där samsjuklighet med flera olika diagnoser eller problemområden är vanligt förekommande.
– Det är en av de stora uppgifterna för psykologer just nu och i framtiden. Steget mellan universitet och vardagspsykiatri är jättestort och överföringen fungerar inte alls bra.

En vanlig arbetsvecka för Anna Kåver består av klientarbete, handledning, föreläsningar och metodutvecklingsarbete. Böckerna skriver hon på kvällar, helger och semestrar - helst utomlands tillsammans med sin goda väninna; läkaren, författaren och psykoterapeuten Åsa Nilsonne.
– Vi är njutningsmänniskor. Vi har bland annat varit i Etiopien och Italien och kan sitta tysta mitt emot varandra och skriva och dricka massor av kaffe.

Anna Kåver har under sina 35 år i yrket dess­utom arbetat inom kriminalvården; vid en ångestmottagning på Danderyds Sjukhus; med en studie om emotionell instabilitet på Karolinska Institutet och driver nu en egen privat­ mottagning, KBT i Utveckling. När Anna Kåver ser tillbaks på sin karriär minns hon mest av allt det fantastiska som hon har fått uppleva i mötet med patienter, kollegor och allmänhet. På frågan om hon är framgångsrik svarar hon tvekande.
– Jag ser mig själv som en flitig person, en liten arbetsmyra, och det kanske lönar sig till slut. Jag tycker om att jobba, har arbetat mycket och har världens bästa jobb.